Intro: Jag vill tala så alla kan fatta ja, så att alla kan förstå, både om det som är roligt och lätt och om det som verkar svårt. Men om man talar högt och tydligt så tycker några att man stör. Och om man viskar riktigt förtroligt, så är det för många som inte hör. Refräng 1) 2) 3) Så jag gick mej till en psykare för att få berätta hur det känns. Men han fråga' om mina drömmar och inte alls om vad som hänt. Och när jag hade berättat färdigt dom tog han emot mina hundra spänn. Man fastän jag tiggade och bad och bönade så fick jag ingen tid igen. Refräng: Och vi vill spela för dom svaga och vi vill sjunga för dom små och vi vill dansa så, att förtryckarna kan höra hur vi mår. Och vi gick till Malmö fängelse, för att följa vårt beslut. Och när vi hade spelat och sjungit för fångarna, så var det knappt att vi kom ut. Refräng: Ja, man får tänka precis vad man tycker och man får tycka vad man tror och om man tänker tyst tillräckligt, så blir man kanske till och med nå't stort. Men en sak måste man lära sej om man vill bli sin lyckas smed; att man skall akta sej, som för att bränna sej, för att säga hur det är. Refräng: Så i dessa besvärliga tider, när knappast posten ens går fram, så är min gamla faster den enda snart, som har tid med mej ibland. Och det kan ju va skönt att veta, att om det verkligen blir svårt, så är hon alltid beredd att lyssna, fast hon är döv se'n femton år. Slutrefräng (två gånger) ) Efterspel: