Det var så länge sen Nancy var så här Hon hade gröna strumpor och hon var alltid kär Och hennes far var domare, han hade katafalk Var gång de döda drog förbi, så blev han blek som kalk Så blev han blek som kalk Det var så länge sen Nancy pratade slang Hon hade inga flätor mer och hon sprang på restaurang Men ingen fick va först av oss, och ingen fick ha vinst Hon sa att hon var kär i oss, för elva år sen, minst För elva år sen, minst Det var så länge sen Nancy var som så Stiletten under kudden, och telefonen på Men den som gick ibland förbi och sa att han var kär Fick aldrig något ärligt svar, och hennes far var där Och hennes far var där Och nu är domar'n slut, katafalken far Han har förlorat Nancy, det vet jag att han har Men minns du Nancy när hon var helt ensam ibland män För du var en utav oss då, för länge, länge sen För länge, länge sen