VERS 1 ****** Det strålar en stjärna förunderligt blid, i öster på himlen hon står. Hon lyst över världenes o--ro och strid i nä-ra två tu-sende år. När dagen blir mörk och när snön faller vit, då skrider hon närmre, då kommer hon hit. Och då vet man, att snart är det jul. VERS 2 ****** Ty julen är härlig för stora och små, är glädje och ljuvaste frid, är klappar och julgran och ringdans också, är lycka oändligen blid, är lju---s, allas ögon då stråla som bäst, och stjärnorna tindra som mest och där ljuset är där är det jul.