Här döljer alla sina tårar och gråter Inombords just som jag och du Vi hör stans poliskår sjunga när vi bränner oss bort här nu Minns alla fester här borta på varvet i stan, kommer du ihåg? Hur vi snacka om att åka söderut tillsammans tills hjärtat började slå Jag var tjugotvå när jag lämnade Luleå Vi skulle dra någonstans dit himmelen alltid var blå Jag var tjugotvå när jag lämnade Luleå Vi skulle dra någonstans dit himmelen alltid var blå Inga pengar kvar att bränna, hade inga känslor kvar att känna Det är tur att det finns lögner, tänk om allt du nånsin hört skulle stämma När vi nådde till slutet av stan, va det bort därifrån Det kände som det var mer än tusen år sen, det känns precis som igår Jag var tjugotvå när jag lämnade Luleå Vi skulle dra någonstans dit himmelen alltid var blå Jag var tjugotvå när jag lämnade Luleå Vi skulle dra någonstans dit himmelen alltid var blå Kom igen, vad vet du om mitt liv egentligen kanske redan är frälst? Kanske kunde blivit nån, precis som vem som helst Sista tåget har gått för såna som dig och mig, för länge sen Vi kommer missta ord för tankar, tankar för ord ikväll igen Jag var tjugotvå när jag lämnade Luleå Men jag bär den stan i hjärtat var jag än går Jag var tjugotvå när jag lämnade Luleå Men jag bär den stan i hjärtat var jag än går