Intro: Jag vandrar hemåt i gryningen, fåglarna dom sjunger för mig Men det känns som en sten i mitt hjärta, när jag tänker på vad jag gjort mot dig. Jag undrar om du sover, och drömmer om dom lekar som försvann. Eller om du legat vaken hela natten, och väntat på din trolöse man. Han som förnekat dig för en annan, han som bedragit dig för en lek. Som varit grym och hjärtlös, och sårat med sitt svek. Han som slösat med sin kärlek, i en okänd kvinnas famn. Och som nu går hem med tunga steg, och ett sinne svart av skam. Jag hoppas du kan förlåta , så här får det inte ta slut. Jag var trött, jag hade druckit och har nästa glömt hur hon såg ut. Men det betydde ingenting, nej det blev ju bara så. . . . . . . . . Em . . . . . . Och det är bara dig jag älskar, det måste du förstå. Jag smyger uppför trapporna i huset där vi bor innan jag öppnar dörren, tar jag av mig mina skor. Där inne är det varmt och tyst, det doftar av jasmin och solens första strålar lyser in genom gardin Men på tröskeln till vår kammare, stannar jag så tvärt Och plötsligt är jag vaken, nykter och alert. För där ligger du min älva så sömnig och så grann. Men bredvid dig i våran säng sover en annan man. Jag mållös jag är krossad är detta tacken för allt som var Allt det vackra som vu hade, nu finns det ingenting längre kvar Du har brutit alla löften som du en gång gav till mig. Och nu kan du vara säker på att jag aldrig förlåter dig. Ditt trolösa stycke hur kunde du svika mig så. Du har trampat på mitt hjärta och nu spottar jag där du går. Att du aldrig riktigt älskat mig, det har jag haft på känn. . . . . . Så nu packar jag väskan, reser min väg och kommer aldrig igen.