verse 1 Jag minns dagen än idag, jag var fem och far och jag Stod och köa lugnt och stilla vid Sibylla När en man i grönt och vitt sa "för fan ro hit pommes frites" Han bar Hammarby-emblem och lukta fylla Och han trängde sig förbi oss men min pappa lät det va Så jag sa "ska inte ni slåss?" men då log min far och sa Nej min son bli aldrig arg på hammarbyare Kom ihåg att det är folk som har det svårt Kom ihåg att våra vitvaror är nyare Och att deras kök är prångigare än vårt Alla mänskor skulle bli en sån som tränger sig förbi Om de tvingats leva i en lägenhet med vedspis i Så min son bli aldrig arg på hammarbyare Det är ingens fel att de är sämre än vi verse 2 Nu har jag en tös på fem och en kväll när vi gick hem Var det fest i våran port och så pass livat Att tre grönvitklädda män stod och pissade på den I rabatten låg min granne som de knivat Och min tös berördes illa, riktigt fnös av klassförakt Men jag mindes lugnt och stilla vad min pappa hade sagt Nej min son bli aldrig arg på hammarbyare Kom ihåg att de har bänkskivor av plast Ingen kräver konst utav lokalrevyare Eller att en trebent hund ska stå sitt kast Tänk dig själv så deformerad varje mänska måste bli I en helt orenoverad kåk med Billy-hyllor i Så min son bli aldrig arg på hammarbyare Bättre boende så vore de som vi Outro Men min dotter sa "Men fy!" så jag tog tag i hennes hår Och jag skaka hennes huvud lite mer än pappor får Du ger fan i å säga fy till hammarbyare Du som fått en danskdesignad armatur De behöver ingen näsvis usch och fy-are Som ser ner på dem ifrån sin gyllne bur Ingen väljer själv att bli en hammarbyare Det var möblerna som gjorde dem till djur