O Bethlehem, du lilla stad, hur tyst du ligger där, Försänkt i djup och drömlös sömn, när skaparundret sker. En stjärna tänds, och mörkret har över den ej makt, Och alla släktens hopp och tro stämt möte denna natt. Så stilla och så oförmärkt, blir oss Guds gåva räckt, Och himlen kom till jorden ner, när ingen väntat det. Vi kan ej höra stegen. Han nalkas oss ändå, Och plötsligt som en okänd står han mitt ibland oss här. Du barn av Bethlehem, vi ber: Ge våra ögon ljus Och rena hjärtat, att vi kan med dig bli barn hos Gud. Nu sjunger änglaskaror Guds lov, och vi med dem. O kom till oss, bli hos oss kvar, Guds Son. Immanuel