Liksom En Herdinna Fredmans Epistel No 80

Liksom en Herdinna, högtids klädd, Vid Källan en Ju-ni dag, Hopletar ur gräsets rosiga bädd Sin prydnad och små behag. Och ej bland Väpling, Hägg och Siren, Inblandar Pärlors strimmande sken, Innom den krans i blommors val, Hon flätar med lekande kval. Så höljde min Nymph på Floras Fest, Et enkelt och skiftat flor; Då hon utaf Mollberg buden til gäst Ut til Första Torpet for. Det Torpet lilla, straxt utom tulln, Där kräftan ljustras röd i Kastrulln, Och dit Brunsvikens bölja klar I vatrade vågor sig drar. Helt tunn i en Nankins Tröja snörd, Vår Ulla sitt Intåg höll; Tunt lyft af Zephiren Halsduken rörd, I vicklade skrynklor föll; Dess Front sågs ej i bucklor mer spridd, Och Nymphens Kjortel, knappad i vidd, Ej vådligt mer i ögat stack, Och Skon bar nu ingen hvit klack.