verse 1: Så lunka vi så småningom från Bacchi buller och tumult, när döden ropar: Granne kom, ditt timglas är nu fullt! Du gubbe, fäll din krycka ner, och du, du yngling, lyd min lag, den skönsta nymf som åt dig ler inunder armen tag! Tycker du att graven är för djup? Nå välan, så tag dig då en sup! Tag dig sen dito en, dito två, dito tre, så dör du nöjdare! verse 2: Du vid din remmare och press, rödbrusig och med hatt på sned, snart skrider fram din likprocess i några svarta led. Och du som pratar där så stort med band och stjärnor på din rock, ren snickarn kistan färdig gjort och hyvlar på dess lock. Tycker du att graven är för djup? Nå välan, så tag dig då en sup! Tag dig sen dito en, dito två, dito tre, så dör du nöjdare! verse 3: Men du som med en trumpen min bland riglar, galler, järn och lås, dig vilar på ditt penningskrin inom ditt stängda bås. Och du som svartsjuk slår i kras buteljer, speglar och pokal, bjud nu godnatt, drick ur ditt glas, och hälsa din rival! Tycker du att graven är för djup? Nå välan, så tag dig då en sup! Tag dig sen dito en, dito två, dito tre, så dör du nöjdare!